Everest Challenge

Finally starting the racing season approaches.
Tomorrow will be the Everest Challenge Pro at Flottsbro in Stockholm.

We all have an Everest to climb. The road to the top is long, challenging and demanding. Everest Challenge is the obstacle race that mirrors the conditions on the highest mountain on the planet, Mount Everest. Walk over crevasses, avoid avalanches, survive hurricane winds, thin air and steep climbs. Many are those who dream about reaching the top, but few are those who succeed. Are you tough enough? It’s You Vs. The Mountain.

I will start in the Pro class and it will be so fun.

The Pro class is for the men and women who are looking for a real challenge. The competitors in Pro will compete wearing headlamp and a 10kg backpack (bring your own). The lights will be turned off on Flottsbro. Pro competitors are required to wear respirator mask throughout the entire course (delivered 20 minutes before the start).

 

Ninja Gears och Inov-8 Sverige nya sponsorer

Det är väldigt roligt att få representera Ninja Gears och Inov-8 Sverige under träningar och lopp framöver.
Båda märkena är otroligt bra och funktionella under race. Ninja Gears upptäckte jag först förra året och blev helt såld på deras kompressionskläder, dom är snygga och syns bra. Kläderna klarar av tuffa tag, behåller passformen, drar inte åt sig massa vätska och torkar snabbt. Dom har allt det vi OCR utövare behöver (och kräver).  Jag har kört med Ninja Gears i 7 race och kläderna ser fortfarande nya ut trots att färgen på den ena tröjan är Gul och blå. Oftast brukar ljusa färger bli lite gråsunkigt när jag använt andra klädmärken pga all lera vi krälar runt i.

När det kommer till skor har jag testat massa olika märken och tillverkare på marknaden och alla har haft sina fördelar men jag har inte riktigt känt mig nöjd med greppet på rampen, väggar och andra situationer som kräver bra grepp. För något år sedan läste jag om Inov-8 X-talon 200 (och 212) att sulan på den skon innehöll en mjukare gummiblandning och skulle ha ett fantastiskt grepp. Givetvis skickade jag efter ett par och sedan den dagen har jag inte tävlat i andra skor.  Greppet är outstanding, skon väger bara 200 gram, det är obefintligt dropp vilket gör att man får bra känsla i terrängen och på olika hinder och skorna släpper igenom vatten bra. Till minussidan hör att sulorna slits fortare än sulor med hårdare gummiblandning men det är helt klart värt det. Hellre än sko som fixar mina förväntningar och krav än en sko som håller i evighet och men inte ger mig det jag vill ha. Ibland är det det lilla som är avgörande…

Med dessa två starka märken i ryggen kommer jag som vanligt att sikta högt och lägga i den enda växel jag känner till: ”Full fart framåt”!

Runmageddon – Warszawa Polen.

Årets första tävling blev Runmageddon i Polen och jag blev verkligen glatt överraskad, vilket race!

Arrangemanget var super, kontrollerna vid de olika hindren var super. Banan bjöd på en mängd olika hinder och det kändes som om allt fanns med.

Vi sprang 7,5 km i en väl kuperad terräng som var fylld av is och snö och det var gott om hinder (mer än 30 st).

Vid starten fick vi ta varsin sandsäck och sedan springa en runda med säcken som var ca 100m efter det fortsatte det med att vi fick krypa under lågt hängande taggtråd där underlaget bestod av gegga, is och vatten. Vi blev genomblöta direkt med andra ord!

Banan bestod av en gel del ”klaustrofobiska” hinder som gick i trånga gångar under jord. Det fanns flera klätterhinder, bla nät repstegar av metall som gungade kraftigt fram och tillbaka, repklättring och en hög stock som man skulle ta sig uppför och ringa i en klocka. Stocken var av metall, hade små repstumpar vissa partier och var himla hal. Det var vattenhinder (vi var genomblöta hela tiden), det var styrkehinder där vi bar sandsäckar, drog tunga stenar, bar stockar m.m. Det var ett hinder där vi skulle göra en snöboll och pricka en tunna och ett annat hinder där vi sköt med air soft gun.  Under ett av hindren fick vi krypa in i ett stort tält som hade svag belysning där vi fick ta oss fram genom uppspända rep och på slutet hoppade ”Motorsågsmasakern” fram och gasade en motorsåg emot oss. Det fanns även bilder utplacerade efter banan, där varje bild hade ett nummer. Vid slutet av banan stod en funktionär men en bild på ett slott och jag skulle säga numret som fanns på bilden någonstans utefter banan. Som tur är har jag lätt för nummer så just denna utmaning bar ganska lätt.

När jag väl passerat de engelska fotbollspelarna  som stod och tacklade oss tävlande och sprang i mål så var jag som en isbit. Jag tror aldrig att jag frusit så mycket tidigare i mitt liv. Trots det är jag eld och lågor över detta fantastiska race, gud så roligt det var.

När jag väl kom hem fick jag ett mess om att jag kom tvåa i Masterclass och med de resultat som jag fick under Runmageddon är jag nu kvalificerad riil OCR EM.

Kläderna jag hade på mig kom från Ninja gears men tack vare kylan var jag tvunen att dra över ett lager två plagg och på fötterna hade jag Inov-8 X-talon 200.

Bra träningshelg

Nu känns det äntligen som om jag kan börja träna som vanligt igen. Den här vintern har följts av den ena luftvägsinfektionen efter den andra, vilket gjort att min träning blivit lidande.

Det här med att bara vara halvkass är så enormt frustrerande för man frågar sig alltid, är jag så pass bra att jag kan träna eller borde jag ta det lugnt? En läkare som jag pratade med sa att hosta i sig inte är farligt att träna med men att feber och ont i halsen är big no no och givetvis ska man känna efter i kroppen hur den mår.

Den här vintern har jag varit i just det där gränslandet mest hela tiden och det har lett till att träningen har fått anpassats efter dagsformen. Det har mest blivit spinning av olika sorter. Spinning är riktigt bra, både när man känner sig halvkass men även när man är skadad. Man sitter inomhus, luften är varm och lite fuktig och man kan anpassa ansträngningen efter dagsform och det bästa av allt är, att man blir alltid så peppad att man ger lite mer än man tänkt från början.

Trots avsaknad av löpning och riktigt hård träning så har mina två första lopp under året gått väldigt bra, men ingen kan leva på gamla meriter och på kommande race krävs det att jag hittar tillbaka till mitt vanliga jag.

Nu har startskottet gått för att komma i tävlingsform igen. Den här veckan börjar jag strypa åt kaloriintaget för att gå ner några kilos fettvikt. För den oinvigde kan det låta som ett hån men för oss som springer och klättrar mycket gör några kilo ganska mycket för resultatet. Jag går alltså inte ner i vikt för att jag tycker att jag är tjock utan för att prestera bättre och för att få mindre förslitningsskador.

I lördags var jag tillsammans med Karin och Petra till Värmdö hinderbana och jag blev glatt överraskad ev deras hinder! Många var höga och tuffa vilket är perfekt om man vill bli bättre på OCR.

Jag började med en kortare löprunda för att därefter lyfta och bära stenar i sakta jogg och avlutade sedan min uppvärmning med farmers walk där jag bar två vattenfyllda dunkar också i sakta jogg.

Efter det väntade repklättring uppför en hög vägg och jag fick ta mig ner på en rank repstege, vi klättrade upp för höga rep, vi tränade på rampen som är över 5 meter hög! Vi tränade balans på slackline och tippande balanshinder, vi klättrade upp och ner för en ”pyramid” och givetvis körde vi monkeybar, ringar, dipswalk och mycket mer. Det här är ett ställe som jag kommer åka flera gånger till, både för att köra hinderbana men även för alla fina löpspår.

Under söndagen började jag dagen med 95 minuter mountainbike, lite för att känna efter hur min korsrygg mådde efter att ha försökt att välta ett gigantiskt däck som vägde 350kg och med fel teknik dessutom. Cyklingen gick upp och ner för branta backar och ryggen mjukades upp och kändes bra, så på eftermiddagen gav jag mig ut på en 10 kilometers trail och offroad runda i skogen. Den rundan gick också i väl kuperad terräng med mycket lera och vattentyngda partier. Min träningskompis ”Axxa” tillika ”Prinsessa” och Labrador retriver, älskar dock allt som har med vatten att göra.

Idag blev det en vända till Mikael Göth på Kiropraktorkompaniet för en liten genomgång av kroppen och för att rätta till ryggen efter mitt däckvält i lördags.  Det är så skönt att kunna gå till dem när kroppen är lite stel eller mörbultad efter ett hårt lopp eller träningspass (annars också förstås).

I kväll blir det styrketräning (bröst, axlar och mage) och sedan blir det Indoor running Hill på SATS Sveavägen.

20160402_134153 20160403_172358 IMG_20160402_154227 IMG_20160402_155743 IMG_20160402_205808 IMG_20160403_184016

Nytt lag – Lynx Multisportteam

Det här med att tillhöra ett lag är inte alltid en självklarhet. När jag började med OCR tyckte jag att det var skönt att ”vara sin egen” men har med tiden börjat uppskatta allt ett fint lag för med sig.

Den senaste tiden har jag varit med i Konstantin Avramidis lag Team Obstacletraining då Konstantin är en människa som jag ser upp till och tycker väldigt mycket om. Teamet samlas två dagar i veckan och kör både kondition och hinderbana vilket är en riktigt bra träning. Det tråkiga för min del är att jag aldrig hinner vara med på träningarna då jag måste hämta hund på dagis, vilket ligger på andra sidan stan.

Förutom att jag inte kan vara med på träningarna har jag saknat ett lag att ansluta till och resa med till mina olika race och därför har jag bestämt mig för att gå med i Lynx multisport team.

Många av mina vänner är redan med i Lynx MST så för mig var det ett naturligt val. Medlemmar i Lynx MST finns på de flesta OCR race runt om i världen och dom har en otroligt fin hemsida och organisation.

Det känns bra att få tävla för och tillsammans med Lynx MST och det är dem jag kommer representera under OCR EM och OCR VM och det är redan klart att vi kommer bo tillsammans under VM i Canada, riktigt kul!

Trots detta kommer jag fortsätta som Ambassadör för VIRUSintl och i huvudsak använda deras kläder. Under tävlingar brukar jag mixa plaggen så att jag både representerar VIRUSintl men även visar vilket lag jag tillhör och tävlar för.

Karin, en kompis till mig, tipsade om Spartan EM i Edinborough i sommar och om jag inte är helt ute och cyklar så tror jag att jag kvalat in även där… Så kanske, kanske blir det OCREM i juni (det är klart) och Spartan EM i juli…

Gladiator run Belgien – Klar för Europamästerskapen i OCR

I söndags tävlade jag i racet Gladiator run i Tongeren, Belgien och vi bodde på ett trevligt ställe som heter B&B Ripaso som låg i en liten by där vi hade höns, hästar och åsnor som grannar. Mitt inne i byn hade var och varannan tomt någon typ av djurhägn vilket innebar att vi vaknade till tuppens galande varje morgon och fick omelett på nyvärpta ägg.

Tongeren eller Atuatuca som det hette en gång i tiden är Belgiens äldsta stad med en hel del sevärdheter.

Men vi var inte där för att semestra utan för att springa loppet Gladiator Run Atuatuca. Jag startade i Competitionklassen +10km (elitklass damer) med målet att kvalificera mig till EM.

Racet var 13,5 km och bestod av 36 hinder där finalhindret var ett uppbyggt ”Colosseum” som var 8 meter högt och 50 meter brett, riktigt maffigt faktiskt. Banan i Tongeren var riktigt tung och bestod av en hel del mycket branta backar och flera kilometer där vi sprang i lera, vatten och gungande underlag. Jag har nog aldrig passerat så många diken tidigare i mitt liv (hoppade över eller sprang ner och upp). Hindren var riktigt utmanande men av sådan karaktär att alla har en möjlighet att klara av dem bara man är någorlunda vältränad (till skillnad från alla Ninja warrior hinder som börjar dyka upp på alla svenska OCR race). För att komma med på resultatlistan var man tvungen att klara alla hinder annars blev man diskvalificerad (och det var det väldigt många som blev). För att sedan bli kvalificerad till EM var man som dam tvungen att klara tiden 9 min per kilometer.

Jag kom in på andra plats i Elitklass damer och hade en riktigt bra tid vilket gjorde att jag samtidigt kvalade in till Europamästerskapet i OCR som går i Holland 12 juni. Otroligt roligt.

Vi lämnade Flygplatsen i Bryssel måndag kväll den 21 mars och morgonen efter utförde Dash ett terrorattentat mot samma flygplats. Det är med ilska som jag tänker på barbarerna som utförde attentatet och det är med sorg som jag tänker på alla som miste sina liv eller befann sig på flygplatsen eller i tunnelbanan när bomberna sprängdes.

Jag tänker vägra vara rädd och jag tänker aldrig vika mig för terrorism eller hat.

20160321_232405 20160321_232637 OCR-EK-760 20160321_183520

Träning när den är som bäst

Den här veckan har varit helt underbar rent träningsmässigt. Jag har kört riktigt tuffa, tunga pass och vad jag än har gjort så har kroppen svarat upp. Det har varit tungt men ändå så lätt, jag har kört tills musklerna har bränt som eld men de har fortsatt att leverera och pulsen har efter ett intensivt pass snabbt gått tillbaka till det normala. Det är så roligt och jag har varit så glad, fortsätter det så här kommer året bli riktigt spännande.

Nästa vecka blir det återbesök hos läkaren och nya prover för att kolla upp sänkan men så bra som jag mått den här veckan så tror jag att infektionen lämnat min kropp.

Ytterligare en tävling har bokats och det är Toughest i Holmenkollen,Oslo – ett av mina favoritrace eftersom jag älskar backar.

Jag sitter i sängen skriver på bloggen, får fötterna värmda av hunden och njuter av att Sara Dawn Finder är med på melodifestivalen . Hon är verkligen en fantastisk artist som man blir glad av.

På G igen

Till min stora glädje så kunde jag delta i Arena run men höll igen så mycket jag kunde, trots det sprang jag de 5 kilometerna på 29.30 min. Under hela loppet hoppades jag att min tid inte skulle räcka till semifinal för då hade jag varit med (min tävlingssjäl fungerar så). Förutom individuellt så tävlade jag i lag och ända in i det sista såg det ut som om vi inte skulle få ihop de fyra krävdes.  Först var det jag som hoppade av med tanke på min infektion i kroppen men jag kände mig så pass bra att jag ställde upp ändå. Sedan var det Linda som fick kasta in handduken på grund av skador. Men då hoppade bästa Karin Flemström in och tog Lindas plats. På tävlingsdagen blev Ulrika sjuk  feber och då kändes det lite kört ända tills Petra klämde ur sig – men jag kan ju vara med!

Så blev det. Petra tävlade i Ulrikas namn, Karin hoppade in för Linda. jag ställde upp men gick på halvfart och så hade vi Hege  som ini det sista hoppades på att hennes tid skulle räcka till semifinal och det var så nära.  Jag hoppades av hela mitt hjärta att hon skulle få vara med och kämpa om finalplatserna men hon föll på målsnöret.

Tre av fyra vara lite halta och lytta men trots det kom laget på en 12 plats bra krigat gänget!!

Den här veckan har jag börjat öka på träningsmängden igen eftersom jag känner mig helt frisk. Igår sprang jag mitt först längre pass sedan julledigheten och det blev 11.5 km på 65 min. Det som var så härligt är att kroppen känns som vanligt igen och det är så underbart skönt. Det låter kanske lite skumt, men jag älskar min kropp som ställer upp på allt sjukt som hjärnan ber den att göra!.

Idag blev det 65 minuter spinning intervall och 40 minuter styrketräning. Jag börjar nosa lite på min vanliga träningsrytm men har bestämt mig för att inte gå för fullt innan mitt läkarbesök nästa vecka.

Den här veckan är jag gräsänka och försöker förbereda mig inför sambons FN tjänstgöring i Mali som kommer vara i ett år.
Jag har varit själv i tre dagar och jag håller redan på att ruttna av tristess och tänker att det ska bli väldigt spännande att se hur kommande år går. Kommer jag att vänja mig vid att vara själv, kommer jag att klättra ännu mer på väggarna än jag redan gör (det är ju iof bra inför kommande tävlingar) eller kommer jag att börja terrorisera mina vänner, släktingar, bekanta och facebookvänner? Det finns så många rädslor inför att bli lämnad under så lång tid men man borde kanske vända det till något positivt och se det som en tid då man kan utvecklas åt alla håll och kanter och bara låta livet bli som det blir och det viktigaste av allt är att jag tycker att alla människor ska få leva ut sina drömmar även den människa jag älskar.

Hur som haver, en sak är iallafall säkert och det är att jag kommer ge allt i tränings och tävlingssammanhang.
2016 ska bli året som jag väntat i nästan ett halvt sekel på. Dags att börja leverera Alanko ,-)

Det blir inget Arena run för mig

Den där envisa hostan som aldrig ville ge med sig och som nästan fick mig att bryta Spartan winter race berodde på en kraftig infektion i kroppen och då är det ju inte så himla bra att både träna och tävla. Med facit i hand har allt gått bra, röntgen av hjärta och lungor såg bra ut och ett flertal av alla blodprover var också som dom skulle.

Men och alltid detta men… Infektionen finns fortfarande kvar och det gör att min läkare avråder mig bestämt från träning och tävling fram till v.9 då nya prover ska tas och nytt läkarbesök väntar. Skulle jag känna mig helt (HELT!) frisk innan v.9 är det okej att börja träna lite lättare.

Det var både ett underbart samtal när doktorn ringde, för självklart har jag varit orolig för vad röntgenplåtarna skulle visa – jag har aldrig haft den här hostan förut och aldrig under så lång tid så jag kände på mig att något var fel (trots att två läkare sa att det inte var något att bry sig om). Även fast jag blev jätteglad över fina plåtar av hjärta och lungor så känns ytterligare tre veckor utan träning fasansfull! Alltså, vad gör folk som inte tränar när dom är lediga? Trots att infektionen gör mig ovanligt trött så klättrar jag redan på väggarna -fniss det gör jag ju faktiskt på riktigt också, tänkte inte på det :-). Men seriöst vad gör man? Man kan ju inte bara sitta still..

Hur som haver idag var jag på Ddos dagen på Södermalm och det var en fantastisk konferens.  Jag har alltid varit intresserad av IT-säkerhet, skadlig kod och bekämpning av annan brottslig verksamhet på Internet så den här typen av konferenser låter mig riktigt frossa i kunskapsinhämtning!

Ddos är en form av attacker som illasinnade människor utsätter företag, tjänsteleverantörer, organisationer mfl för. Man skickar stora mängder data mot ett företags nätverk och på så sätt sänker man dem för kortare eller längre tid (väldigt förenklad förklaring).

Nu ska jag sitta här och tycka synd om mig själv ett tag…
Haha, jag skojar bara :-),  jag ska chatta lite med supporten till mitt webbhotell och det är alltid lika roligt.