Alla inlägg av Anneli

Andra advent

Vad härligt att vakna utsövd, titta ut genom fönstret och se att allt är vitt och sedan kunna njuta av en lång frukost med två ljus brinnande i adventsstaken.

Trots denna tillfälliga julfrid så lämnar jag frukostbordet flera gånger för att jag kommer på ”bra saker” som bör följa med till Island.  Problemet är bara det att jag redan har överskridit maxvikten för både resväska och handbagage flera gånger så en grej ner i väskan betyder att en annan måste åka ur. Kläder och skor är prioriterat och så även mina burkar Redbull! Så korkat egentligen, jag plockar ur massa bra att ha grejer bara för att få med mig ex antal Redbull och nu slår det mig precis att Reykjavik med all sannolikhet säljer energidrycker precis som alla andra storstäder. Så dumt… den här insikten innebär att jag bör packa om ytterligare en gång.

Helgen har som sagt var gått åt till att packa och att läsa det nya mailet från Spartan race med ny information och som det verkar ny bansträckning.  Dom varnar för det som väntar och ger starka rekommendationer för att vi ska komma väl förberedda och ha fått ett godkännande från läkare att vi klarar detta. Det är bra för i alla de trådar jag följer så är det bara att inse att många inte har en aning om det som kommer möta oss. Jag var på Island i maj för flera år sedan och dom vindarna var det värsta i kyla som jag upplevt och nu åker vi dit i december och vi kommer få va 3.5  timmar med dagsljus och sedan får vi förlita oss till pannlampor.

Det var länge sedan jag var så här nervös inför ett race men jag längtar som tusan och känner mig laddad och förberedd.

Jo just det, det finns ensak till som jag måste packa ner och det är lite fårull som jag har ringlat honung över. Den här gången vill jag inte reta Islands älvor och småfolk utan väljer att ta med en liten gåva till dem.

En vecka kvar

Nu är det exakt en vecka kvar tills vi åker till Island för att delta på Spartan  Ultra World Championship som är en 24 timmar lång hinderbanetävling.

Vi kommer springa 8 km varv med runt 20 hinder och vi måste klara minst 6 varv annars blir vi diskvalificerade. De som springer flest varv vinner.

Att springa under 24 timmar är normalt sett jobbigt och nu har vi både årstid, väder och terräng som gör det extra jobbigt.  Största delen av dygnet kommer vi få springa med pannlampa eftersom det bara är ljust mellan 11:30 till 15:00. Terrängen är tuff, brant och karg. Vädret på Island kan växla väldigt snabbt från klart till en dimma tjock som smog, ena timmen kan det vara snö och nästa kan det spöregna och med tanke på de starka vindarna på Island så kommer nederbörden parallellt.  Temperaturen vid Hveragerði där racet går, har legat mellan -8C till -11C och fortsätter det så lär vi iallafall slippa regn. Förutom allt det här så väntar Island på ett vulkanutbrott som kan bli det värsta på ett par hundra år.

Så…. allt i mitt liv har fokuserat runt Island ett bra tag och nu när det börjar närma sig har även nervositeten kommit smygande. Ni som känner mig vet ju att det här med flygresor och jag inte fungerar så bra ihop och normalt sett bryr jag mig inte, men nu får vi inte komma försent. Den tiden finns liksom inte.

Just nu ser min lägenhet ut som ett bombnedslag, det ligger skor, kläder, bars, gel, pannlampor, första förband, väskor m.m. överallt. Andra julmyser och firar andra advent  och själv mäter jag väskor, räknar, kalorier och förbereder helgens packande så gott jag kan.

Jag stoppar här men ska hålla er uppdaterad fram till den stora dagen….

Unable to display Facebook posts.
Show error

Error: (#803) Cannot query users by their username (anneli.alanko)
Type: OAuthException
Code: 803
Please refer to our Error Message Reference.

Spartan Trifecta i Sparta

Imorgon åker Johanna och jag till Sparta i Grekland för att springa hem en Spartan trifecta. En trifecta är tre lopp på två dagar och består av Spartan Beast som är minst 22 kilometer långt och har minst 30 hinder, Spartan super som är minst 12 kilometer och minst 25 hinder och Spartan sprint som är minst 7 kilometer och består av minst 20 hinder.

Normalt sett brukar jag tävla för att kvalificera mig till olika mästerskap men nu har vi sagt att vi tar dessa tre race som en förberedelse inför Spartan Ultra WC på Island i december. Just nu handlar allt om att få massor med mil i benen samt vänja kropp och själ att arbeta under många timmar i ett streck.

Det är Island som ligger i fokus i det mesta jag gör just nu, det gäller att införskaffa rätt och tillräckligt bra kläder, skor och utrustning,

Vad ska vi äta under de 24 timmar som loppet pågår? Vi vet att vi kommer bränna 200-300 kalorier i timmen och då kan man inte bara äta energibars och gel, även fast jag kommer klämma i mig en hel del av dessa produkter förstås. Vi håller på att testa Kokta ägg, gröt för barn i plasttub etc.  för att försäkra oss om att magen inte ballar ur.

Idag har jag köpt ett par löparskor som jag planerar att ha på Island. Jag kommer givetvis ta med mig några olika skor så att jag kan byta under dygnet vi håller på men dom jag köpte idag verkar grymt spännande.

Det är ett par Saucony Razor ice + med Vibram Artic Grip (känns som sandpapper ungefär), tack till Löplabbet som ställde upp med goda råd och för dom 30 % rabatt för skorna.

Everest Challenge

Finally starting the racing season approaches.
Tomorrow will be the Everest Challenge Pro at Flottsbro in Stockholm.

We all have an Everest to climb. The road to the top is long, challenging and demanding. Everest Challenge is the obstacle race that mirrors the conditions on the highest mountain on the planet, Mount Everest. Walk over crevasses, avoid avalanches, survive hurricane winds, thin air and steep climbs. Many are those who dream about reaching the top, but few are those who succeed. Are you tough enough? It’s You Vs. The Mountain.

I will start in the Pro class and it will be so fun.

The Pro class is for the men and women who are looking for a real challenge. The competitors in Pro will compete wearing headlamp and a 10kg backpack (bring your own). The lights will be turned off on Flottsbro. Pro competitors are required to wear respirator mask throughout the entire course (delivered 20 minutes before the start).

 

Ninja Gears och Inov-8 Sverige nya sponsorer

Det är väldigt roligt att få representera Ninja Gears och Inov-8 Sverige under träningar och lopp framöver.
Båda märkena är otroligt bra och funktionella under race. Ninja Gears upptäckte jag först förra året och blev helt såld på deras kompressionskläder, dom är snygga och syns bra. Kläderna klarar av tuffa tag, behåller passformen, drar inte åt sig massa vätska och torkar snabbt. Dom har allt det vi OCR utövare behöver (och kräver).  Jag har kört med Ninja Gears i 7 race och kläderna ser fortfarande nya ut trots att färgen på den ena tröjan är Gul och blå. Oftast brukar ljusa färger bli lite gråsunkigt när jag använt andra klädmärken pga all lera vi krälar runt i.

När det kommer till skor har jag testat massa olika märken och tillverkare på marknaden och alla har haft sina fördelar men jag har inte riktigt känt mig nöjd med greppet på rampen, väggar och andra situationer som kräver bra grepp. För något år sedan läste jag om Inov-8 X-talon 200 (och 212) att sulan på den skon innehöll en mjukare gummiblandning och skulle ha ett fantastiskt grepp. Givetvis skickade jag efter ett par och sedan den dagen har jag inte tävlat i andra skor.  Greppet är outstanding, skon väger bara 200 gram, det är obefintligt dropp vilket gör att man får bra känsla i terrängen och på olika hinder och skorna släpper igenom vatten bra. Till minussidan hör att sulorna slits fortare än sulor med hårdare gummiblandning men det är helt klart värt det. Hellre än sko som fixar mina förväntningar och krav än en sko som håller i evighet och men inte ger mig det jag vill ha. Ibland är det det lilla som är avgörande…

Med dessa två starka märken i ryggen kommer jag som vanligt att sikta högt och lägga i den enda växel jag känner till: ”Full fart framåt”!

Runmageddon – Warszawa Polen.

Årets första tävling blev Runmageddon i Polen och jag blev verkligen glatt överraskad, vilket race!

Arrangemanget var super, kontrollerna vid de olika hindren var super. Banan bjöd på en mängd olika hinder och det kändes som om allt fanns med.

Vi sprang 7,5 km i en väl kuperad terräng som var fylld av is och snö och det var gott om hinder (mer än 30 st).

Vid starten fick vi ta varsin sandsäck och sedan springa en runda med säcken som var ca 100m efter det fortsatte det med att vi fick krypa under lågt hängande taggtråd där underlaget bestod av gegga, is och vatten. Vi blev genomblöta direkt med andra ord!

Banan bestod av en gel del ”klaustrofobiska” hinder som gick i trånga gångar under jord. Det fanns flera klätterhinder, bla nät repstegar av metall som gungade kraftigt fram och tillbaka, repklättring och en hög stock som man skulle ta sig uppför och ringa i en klocka. Stocken var av metall, hade små repstumpar vissa partier och var himla hal. Det var vattenhinder (vi var genomblöta hela tiden), det var styrkehinder där vi bar sandsäckar, drog tunga stenar, bar stockar m.m. Det var ett hinder där vi skulle göra en snöboll och pricka en tunna och ett annat hinder där vi sköt med air soft gun.  Under ett av hindren fick vi krypa in i ett stort tält som hade svag belysning där vi fick ta oss fram genom uppspända rep och på slutet hoppade ”Motorsågsmasakern” fram och gasade en motorsåg emot oss. Det fanns även bilder utplacerade efter banan, där varje bild hade ett nummer. Vid slutet av banan stod en funktionär men en bild på ett slott och jag skulle säga numret som fanns på bilden någonstans utefter banan. Som tur är har jag lätt för nummer så just denna utmaning bar ganska lätt.

När jag väl passerat de engelska fotbollspelarna  som stod och tacklade oss tävlande och sprang i mål så var jag som en isbit. Jag tror aldrig att jag frusit så mycket tidigare i mitt liv. Trots det är jag eld och lågor över detta fantastiska race, gud så roligt det var.

När jag väl kom hem fick jag ett mess om att jag kom tvåa i Masterclass och med de resultat som jag fick under Runmageddon är jag nu kvalificerad riil OCR EM.

Kläderna jag hade på mig kom från Ninja gears men tack vare kylan var jag tvunen att dra över ett lager två plagg och på fötterna hade jag Inov-8 X-talon 200.

Bra träningshelg

Nu känns det äntligen som om jag kan börja träna som vanligt igen. Den här vintern har följts av den ena luftvägsinfektionen efter den andra, vilket gjort att min träning blivit lidande.

Det här med att bara vara halvkass är så enormt frustrerande för man frågar sig alltid, är jag så pass bra att jag kan träna eller borde jag ta det lugnt? En läkare som jag pratade med sa att hosta i sig inte är farligt att träna med men att feber och ont i halsen är big no no och givetvis ska man känna efter i kroppen hur den mår.

Den här vintern har jag varit i just det där gränslandet mest hela tiden och det har lett till att träningen har fått anpassats efter dagsformen. Det har mest blivit spinning av olika sorter. Spinning är riktigt bra, både när man känner sig halvkass men även när man är skadad. Man sitter inomhus, luften är varm och lite fuktig och man kan anpassa ansträngningen efter dagsform och det bästa av allt är, att man blir alltid så peppad att man ger lite mer än man tänkt från början.

Trots avsaknad av löpning och riktigt hård träning så har mina två första lopp under året gått väldigt bra, men ingen kan leva på gamla meriter och på kommande race krävs det att jag hittar tillbaka till mitt vanliga jag.

Nu har startskottet gått för att komma i tävlingsform igen. Den här veckan börjar jag strypa åt kaloriintaget för att gå ner några kilos fettvikt. För den oinvigde kan det låta som ett hån men för oss som springer och klättrar mycket gör några kilo ganska mycket för resultatet. Jag går alltså inte ner i vikt för att jag tycker att jag är tjock utan för att prestera bättre och för att få mindre förslitningsskador.

I lördags var jag tillsammans med Karin och Petra till Värmdö hinderbana och jag blev glatt överraskad ev deras hinder! Många var höga och tuffa vilket är perfekt om man vill bli bättre på OCR.

Jag började med en kortare löprunda för att därefter lyfta och bära stenar i sakta jogg och avlutade sedan min uppvärmning med farmers walk där jag bar två vattenfyllda dunkar också i sakta jogg.

Efter det väntade repklättring uppför en hög vägg och jag fick ta mig ner på en rank repstege, vi klättrade upp för höga rep, vi tränade på rampen som är över 5 meter hög! Vi tränade balans på slackline och tippande balanshinder, vi klättrade upp och ner för en ”pyramid” och givetvis körde vi monkeybar, ringar, dipswalk och mycket mer. Det här är ett ställe som jag kommer åka flera gånger till, både för att köra hinderbana men även för alla fina löpspår.

Under söndagen började jag dagen med 95 minuter mountainbike, lite för att känna efter hur min korsrygg mådde efter att ha försökt att välta ett gigantiskt däck som vägde 350kg och med fel teknik dessutom. Cyklingen gick upp och ner för branta backar och ryggen mjukades upp och kändes bra, så på eftermiddagen gav jag mig ut på en 10 kilometers trail och offroad runda i skogen. Den rundan gick också i väl kuperad terräng med mycket lera och vattentyngda partier. Min träningskompis ”Axxa” tillika ”Prinsessa” och Labrador retriver, älskar dock allt som har med vatten att göra.

Idag blev det en vända till Mikael Göth på Kiropraktorkompaniet för en liten genomgång av kroppen och för att rätta till ryggen efter mitt däckvält i lördags.  Det är så skönt att kunna gå till dem när kroppen är lite stel eller mörbultad efter ett hårt lopp eller träningspass (annars också förstås).

I kväll blir det styrketräning (bröst, axlar och mage) och sedan blir det Indoor running Hill på SATS Sveavägen.

20160402_134153 20160403_172358 IMG_20160402_154227 IMG_20160402_155743 IMG_20160402_205808 IMG_20160403_184016

Nytt lag – Lynx Multisportteam

Det här med att tillhöra ett lag är inte alltid en självklarhet. När jag började med OCR tyckte jag att det var skönt att ”vara sin egen” men har med tiden börjat uppskatta allt ett fint lag för med sig.

Den senaste tiden har jag varit med i Konstantin Avramidis lag Team Obstacletraining då Konstantin är en människa som jag ser upp till och tycker väldigt mycket om. Teamet samlas två dagar i veckan och kör både kondition och hinderbana vilket är en riktigt bra träning. Det tråkiga för min del är att jag aldrig hinner vara med på träningarna då jag måste hämta hund på dagis, vilket ligger på andra sidan stan.

Förutom att jag inte kan vara med på träningarna har jag saknat ett lag att ansluta till och resa med till mina olika race och därför har jag bestämt mig för att gå med i Lynx multisport team.

Många av mina vänner är redan med i Lynx MST så för mig var det ett naturligt val. Medlemmar i Lynx MST finns på de flesta OCR race runt om i världen och dom har en otroligt fin hemsida och organisation.

Det känns bra att få tävla för och tillsammans med Lynx MST och det är dem jag kommer representera under OCR EM och OCR VM och det är redan klart att vi kommer bo tillsammans under VM i Canada, riktigt kul!

Trots detta kommer jag fortsätta som Ambassadör för VIRUSintl och i huvudsak använda deras kläder. Under tävlingar brukar jag mixa plaggen så att jag både representerar VIRUSintl men även visar vilket lag jag tillhör och tävlar för.

Karin, en kompis till mig, tipsade om Spartan EM i Edinborough i sommar och om jag inte är helt ute och cyklar så tror jag att jag kvalat in även där… Så kanske, kanske blir det OCREM i juni (det är klart) och Spartan EM i juli…

Gladiator run Belgien – Klar för Europamästerskapen i OCR

I söndags tävlade jag i racet Gladiator run i Tongeren, Belgien och vi bodde på ett trevligt ställe som heter B&B Ripaso som låg i en liten by där vi hade höns, hästar och åsnor som grannar. Mitt inne i byn hade var och varannan tomt någon typ av djurhägn vilket innebar att vi vaknade till tuppens galande varje morgon och fick omelett på nyvärpta ägg.

Tongeren eller Atuatuca som det hette en gång i tiden är Belgiens äldsta stad med en hel del sevärdheter.

Men vi var inte där för att semestra utan för att springa loppet Gladiator Run Atuatuca. Jag startade i Competitionklassen +10km (elitklass damer) med målet att kvalificera mig till EM.

Racet var 13,5 km och bestod av 36 hinder där finalhindret var ett uppbyggt ”Colosseum” som var 8 meter högt och 50 meter brett, riktigt maffigt faktiskt. Banan i Tongeren var riktigt tung och bestod av en hel del mycket branta backar och flera kilometer där vi sprang i lera, vatten och gungande underlag. Jag har nog aldrig passerat så många diken tidigare i mitt liv (hoppade över eller sprang ner och upp). Hindren var riktigt utmanande men av sådan karaktär att alla har en möjlighet att klara av dem bara man är någorlunda vältränad (till skillnad från alla Ninja warrior hinder som börjar dyka upp på alla svenska OCR race). För att komma med på resultatlistan var man tvungen att klara alla hinder annars blev man diskvalificerad (och det var det väldigt många som blev). För att sedan bli kvalificerad till EM var man som dam tvungen att klara tiden 9 min per kilometer.

Jag kom in på andra plats i Elitklass damer och hade en riktigt bra tid vilket gjorde att jag samtidigt kvalade in till Europamästerskapet i OCR som går i Holland 12 juni. Otroligt roligt.

Vi lämnade Flygplatsen i Bryssel måndag kväll den 21 mars och morgonen efter utförde Dash ett terrorattentat mot samma flygplats. Det är med ilska som jag tänker på barbarerna som utförde attentatet och det är med sorg som jag tänker på alla som miste sina liv eller befann sig på flygplatsen eller i tunnelbanan när bomberna sprängdes.

Jag tänker vägra vara rädd och jag tänker aldrig vika mig för terrorism eller hat.

20160321_232405 20160321_232637 OCR-EK-760 20160321_183520