Kategoriarkiv: Kort och gott

Runmageddon – Warszawa Polen.

Årets första tävling blev Runmageddon i Polen och jag blev verkligen glatt överraskad, vilket race!

Arrangemanget var super, kontrollerna vid de olika hindren var super. Banan bjöd på en mängd olika hinder och det kändes som om allt fanns med.

Vi sprang 7,5 km i en väl kuperad terräng som var fylld av is och snö och det var gott om hinder (mer än 30 st).

Vid starten fick vi ta varsin sandsäck och sedan springa en runda med säcken som var ca 100m efter det fortsatte det med att vi fick krypa under lågt hängande taggtråd där underlaget bestod av gegga, is och vatten. Vi blev genomblöta direkt med andra ord!

Banan bestod av en gel del ”klaustrofobiska” hinder som gick i trånga gångar under jord. Det fanns flera klätterhinder, bla nät repstegar av metall som gungade kraftigt fram och tillbaka, repklättring och en hög stock som man skulle ta sig uppför och ringa i en klocka. Stocken var av metall, hade små repstumpar vissa partier och var himla hal. Det var vattenhinder (vi var genomblöta hela tiden), det var styrkehinder där vi bar sandsäckar, drog tunga stenar, bar stockar m.m. Det var ett hinder där vi skulle göra en snöboll och pricka en tunna och ett annat hinder där vi sköt med air soft gun.  Under ett av hindren fick vi krypa in i ett stort tält som hade svag belysning där vi fick ta oss fram genom uppspända rep och på slutet hoppade ”Motorsågsmasakern” fram och gasade en motorsåg emot oss. Det fanns även bilder utplacerade efter banan, där varje bild hade ett nummer. Vid slutet av banan stod en funktionär men en bild på ett slott och jag skulle säga numret som fanns på bilden någonstans utefter banan. Som tur är har jag lätt för nummer så just denna utmaning bar ganska lätt.

När jag väl passerat de engelska fotbollspelarna  som stod och tacklade oss tävlande och sprang i mål så var jag som en isbit. Jag tror aldrig att jag frusit så mycket tidigare i mitt liv. Trots det är jag eld och lågor över detta fantastiska race, gud så roligt det var.

När jag väl kom hem fick jag ett mess om att jag kom tvåa i Masterclass och med de resultat som jag fick under Runmageddon är jag nu kvalificerad riil OCR EM.

Kläderna jag hade på mig kom från Ninja gears men tack vare kylan var jag tvunen att dra över ett lager två plagg och på fötterna hade jag Inov-8 X-talon 200.

Gladiator run Belgien – Klar för Europamästerskapen i OCR

I söndags tävlade jag i racet Gladiator run i Tongeren, Belgien och vi bodde på ett trevligt ställe som heter B&B Ripaso som låg i en liten by där vi hade höns, hästar och åsnor som grannar. Mitt inne i byn hade var och varannan tomt någon typ av djurhägn vilket innebar att vi vaknade till tuppens galande varje morgon och fick omelett på nyvärpta ägg.

Tongeren eller Atuatuca som det hette en gång i tiden är Belgiens äldsta stad med en hel del sevärdheter.

Men vi var inte där för att semestra utan för att springa loppet Gladiator Run Atuatuca. Jag startade i Competitionklassen +10km (elitklass damer) med målet att kvalificera mig till EM.

Racet var 13,5 km och bestod av 36 hinder där finalhindret var ett uppbyggt ”Colosseum” som var 8 meter högt och 50 meter brett, riktigt maffigt faktiskt. Banan i Tongeren var riktigt tung och bestod av en hel del mycket branta backar och flera kilometer där vi sprang i lera, vatten och gungande underlag. Jag har nog aldrig passerat så många diken tidigare i mitt liv (hoppade över eller sprang ner och upp). Hindren var riktigt utmanande men av sådan karaktär att alla har en möjlighet att klara av dem bara man är någorlunda vältränad (till skillnad från alla Ninja warrior hinder som börjar dyka upp på alla svenska OCR race). För att komma med på resultatlistan var man tvungen att klara alla hinder annars blev man diskvalificerad (och det var det väldigt många som blev). För att sedan bli kvalificerad till EM var man som dam tvungen att klara tiden 9 min per kilometer.

Jag kom in på andra plats i Elitklass damer och hade en riktigt bra tid vilket gjorde att jag samtidigt kvalade in till Europamästerskapet i OCR som går i Holland 12 juni. Otroligt roligt.

Vi lämnade Flygplatsen i Bryssel måndag kväll den 21 mars och morgonen efter utförde Dash ett terrorattentat mot samma flygplats. Det är med ilska som jag tänker på barbarerna som utförde attentatet och det är med sorg som jag tänker på alla som miste sina liv eller befann sig på flygplatsen eller i tunnelbanan när bomberna sprängdes.

Jag tänker vägra vara rädd och jag tänker aldrig vika mig för terrorism eller hat.

20160321_232405 20160321_232637 OCR-EK-760 20160321_183520

Träning när den är som bäst

Den här veckan har varit helt underbar rent träningsmässigt. Jag har kört riktigt tuffa, tunga pass och vad jag än har gjort så har kroppen svarat upp. Det har varit tungt men ändå så lätt, jag har kört tills musklerna har bränt som eld men de har fortsatt att leverera och pulsen har efter ett intensivt pass snabbt gått tillbaka till det normala. Det är så roligt och jag har varit så glad, fortsätter det så här kommer året bli riktigt spännande.

Nästa vecka blir det återbesök hos läkaren och nya prover för att kolla upp sänkan men så bra som jag mått den här veckan så tror jag att infektionen lämnat min kropp.

Ytterligare en tävling har bokats och det är Toughest i Holmenkollen,Oslo – ett av mina favoritrace eftersom jag älskar backar.

Jag sitter i sängen skriver på bloggen, får fötterna värmda av hunden och njuter av att Sara Dawn Finder är med på melodifestivalen . Hon är verkligen en fantastisk artist som man blir glad av.

På G igen

Till min stora glädje så kunde jag delta i Arena run men höll igen så mycket jag kunde, trots det sprang jag de 5 kilometerna på 29.30 min. Under hela loppet hoppades jag att min tid inte skulle räcka till semifinal för då hade jag varit med (min tävlingssjäl fungerar så). Förutom individuellt så tävlade jag i lag och ända in i det sista såg det ut som om vi inte skulle få ihop de fyra krävdes.  Först var det jag som hoppade av med tanke på min infektion i kroppen men jag kände mig så pass bra att jag ställde upp ändå. Sedan var det Linda som fick kasta in handduken på grund av skador. Men då hoppade bästa Karin Flemström in och tog Lindas plats. På tävlingsdagen blev Ulrika sjuk  feber och då kändes det lite kört ända tills Petra klämde ur sig – men jag kan ju vara med!

Så blev det. Petra tävlade i Ulrikas namn, Karin hoppade in för Linda. jag ställde upp men gick på halvfart och så hade vi Hege  som ini det sista hoppades på att hennes tid skulle räcka till semifinal och det var så nära.  Jag hoppades av hela mitt hjärta att hon skulle få vara med och kämpa om finalplatserna men hon föll på målsnöret.

Tre av fyra vara lite halta och lytta men trots det kom laget på en 12 plats bra krigat gänget!!

Den här veckan har jag börjat öka på träningsmängden igen eftersom jag känner mig helt frisk. Igår sprang jag mitt först längre pass sedan julledigheten och det blev 11.5 km på 65 min. Det som var så härligt är att kroppen känns som vanligt igen och det är så underbart skönt. Det låter kanske lite skumt, men jag älskar min kropp som ställer upp på allt sjukt som hjärnan ber den att göra!.

Idag blev det 65 minuter spinning intervall och 40 minuter styrketräning. Jag börjar nosa lite på min vanliga träningsrytm men har bestämt mig för att inte gå för fullt innan mitt läkarbesök nästa vecka.

Den här veckan är jag gräsänka och försöker förbereda mig inför sambons FN tjänstgöring i Mali som kommer vara i ett år.
Jag har varit själv i tre dagar och jag håller redan på att ruttna av tristess och tänker att det ska bli väldigt spännande att se hur kommande år går. Kommer jag att vänja mig vid att vara själv, kommer jag att klättra ännu mer på väggarna än jag redan gör (det är ju iof bra inför kommande tävlingar) eller kommer jag att börja terrorisera mina vänner, släktingar, bekanta och facebookvänner? Det finns så många rädslor inför att bli lämnad under så lång tid men man borde kanske vända det till något positivt och se det som en tid då man kan utvecklas åt alla håll och kanter och bara låta livet bli som det blir och det viktigaste av allt är att jag tycker att alla människor ska få leva ut sina drömmar även den människa jag älskar.

Hur som haver, en sak är iallafall säkert och det är att jag kommer ge allt i tränings och tävlingssammanhang.
2016 ska bli året som jag väntat i nästan ett halvt sekel på. Dags att börja leverera Alanko ,-)

Det blir inget Arena run för mig

Den där envisa hostan som aldrig ville ge med sig och som nästan fick mig att bryta Spartan winter race berodde på en kraftig infektion i kroppen och då är det ju inte så himla bra att både träna och tävla. Med facit i hand har allt gått bra, röntgen av hjärta och lungor såg bra ut och ett flertal av alla blodprover var också som dom skulle.

Men och alltid detta men… Infektionen finns fortfarande kvar och det gör att min läkare avråder mig bestämt från träning och tävling fram till v.9 då nya prover ska tas och nytt läkarbesök väntar. Skulle jag känna mig helt (HELT!) frisk innan v.9 är det okej att börja träna lite lättare.

Det var både ett underbart samtal när doktorn ringde, för självklart har jag varit orolig för vad röntgenplåtarna skulle visa – jag har aldrig haft den här hostan förut och aldrig under så lång tid så jag kände på mig att något var fel (trots att två läkare sa att det inte var något att bry sig om). Även fast jag blev jätteglad över fina plåtar av hjärta och lungor så känns ytterligare tre veckor utan träning fasansfull! Alltså, vad gör folk som inte tränar när dom är lediga? Trots att infektionen gör mig ovanligt trött så klättrar jag redan på väggarna -fniss det gör jag ju faktiskt på riktigt också, tänkte inte på det :-). Men seriöst vad gör man? Man kan ju inte bara sitta still..

Hur som haver idag var jag på Ddos dagen på Södermalm och det var en fantastisk konferens.  Jag har alltid varit intresserad av IT-säkerhet, skadlig kod och bekämpning av annan brottslig verksamhet på Internet så den här typen av konferenser låter mig riktigt frossa i kunskapsinhämtning!

Ddos är en form av attacker som illasinnade människor utsätter företag, tjänsteleverantörer, organisationer mfl för. Man skickar stora mängder data mot ett företags nätverk och på så sätt sänker man dem för kortare eller längre tid (väldigt förenklad förklaring).

Nu ska jag sitta här och tycka synd om mig själv ett tag…
Haha, jag skojar bara :-),  jag ska chatta lite med supporten till mitt webbhotell och det är alltid lika roligt.

Att man aldrig lär sig :-)

Trots att jag bloggat och använt webbformulär i flera år glömmer jag fortfarande att kopiera det jag skriver innan jag publicerar det.  Häromkvällen satt jag och skrev ett långt inlägg och skulle lägga till en bild men bilden blev fel och när jag skulle ta bort den tog jag bort hela inlägget. Givetvis orkade jag inte börja skriva igen utan började pyssla med annat.. Tänk att man aldrig lär sig att kopiera eller spara mellan varven :-).

Nu har jag varit av med hostan över en vecka och kroppen börjar känna sig fit for fight, men min läkare vill att jag tar det lugnt tills alla prover är klara. Efter de första proverna kunde hon se att jag haft en infektion i kroppen och nu vill hon veta vad det är. Förutom x-antal blodprover, hals och näsprover så har jag varit och röntgat lungor och hjärta. Imorgon torsdag ska doktorn ringa och berätta vad proverna har att säga. Det är märkligt det här med sjukhus, prover och läkare men det väcker alltid någon form av obehag inom en trots att jag så innerligt uppskattar det dom gör och att vi har så fin vård i Sverige.

Kan man inte träna (mer än att hänga och dingla i köket, promenera och göra armhävningar) så kan man ju umgås med nära och kära. Vi har ju nyligen haft besök av Sanna från Sandviken, svärföräldrarna var på blixtvisit och hämtade Cayo som bott hos oss medan dom har varit på semester och DSC_1351igårkväll fick vi ett oplanerat besök av Konstaplarna Riikka och Johanna, det är alltid lika roligt när dom svänger förbi och säger hej.DSC_1412

Häromdagen fick jag mina nya kläder från VIRUSintl.dk. Tidigare har jag bara haft kläder från deras Stay warm kollektion men nu har jag beställt kläder för träning och lopp som går under de varmare årstiderna (Bioceramic). Har du aldrig testat kläder från VIRUSintl så gör det! Dom är så himla sköna och har en tuff design. Knappar ni in koden alanko så får ni 15% rabatt på allt ni handlar.

Håll tummarna gott folk för att alla prover är ok så att jag kan köra igång igen, det är bara en och halv vecka till Arena run och det vill jag ju inte missa.
DSC_1410

Luftrörskatarr

På julafton fick jag hosta, en riktigt jobbig och irriterande hosta som blev värre när jag gick ut och ansträngde mig. Jag fortsatte att träna i stort sett som vanligt men var lite tröttare.

Innan loppet Spartan winter race i Valmorel gick jag till två olika läkare för att kolla upp hostan och båda lyssnade på lungorna och sa att det låter bra, det piper inte ens – var med på loppet du.

Jag litade på doktorerna och startade loppet trots att jag inte mådde helt bra och den första kilometern var hostan hemsk och vissa stunder kändes det som jag knappt fick luft.  Efter ett tag hostade jag upp allt som satt i luftrören och jag kunde fortsätta loppet (jag var riktigt nära att bryta ett tag). Trots en halvkrackig hälsa kom jag 1:a i min åldersklass och kom totalt 9.a i elitklass och blev därmed kvalificerad till VM både i Elit + åldersklass.

När jag kom tillbaka till Sverige tog jag det lugnt och avstod all träning för att bli av med hosta och trötthet men det hjälpte inte så jag tog kontakt med läkare nummer tre och nu genom SEBs sjukförsäkring och hon konstaterade väldigt snabbt att det här rör sig med största sannolikhet om luftvägsinfektion (bronkit) men för att vara på den säkra sidan fick jag ta prover mot twar, mycoplasma, influensa, näsa och hals prov, CRP och mycket mer.

Med tanke på att jag varit sjuk i mer än 6 veckor så skrev hon ut antibiotika som tar bort ett flertal bakterier som orsakar sjukdomar i luftvägarna. Jag pillade i mig tabletterna och efter ett dygn var hostan i stort sett borta (jo jag hostar fortfarande men sällan och inte med samma kraft) så nu äntligen börjar jag se ljuset  i tunneln.

Den 20 februari är det dags för Arena run och jag kommer inte vara i mitt livs form just då men jäklar vad jag ska kämpa!